Hej från mig!

Jag fick en stilla undran om jag har slutat blogga. Mja, det skulle man ju kunna tro eftersom jag aldrig gör det längre… Men svaret är nej. jag bara pausar lite.  (Tack för sparken i rumpan Caroline).

Lustigt nog har vi varit hos läkaren idag igen. (Precis som i senaste inlägget). Denna gång var fröken 73,5 cm och hela 9,5 kg och lille herrn 75,5 cm och 10,5 kg. Väldigt välmående barn med andra ord. Om jag hade fått en dollar för varje gång någon säger "Hur kan du som är så liten fått så stora barn?" så hade jag varit en välbärgad kvinna.

De två små trollen kryper båda två nu. De är så otroligt mysiga med sina två små tänder och sina nästan kala huvuden och ett ständigt leende i deras runda små ansikten. Man vill bara äta upp dem. Axel älskar fortfarande att åka vagn och vissa stunder håller han upp båda armarna i luften och låtsas att det är en berg-och-dalbana. Bedårande! Elise är den aktivaste av alla våra barn. Hon är överallt och snabb som en liten iller. Hon och Carl Henric är ständigt i luven på varandra och när hon blir arg på honom så väser hon som en katt. Man sätter sig inte på vår tuffa lilla tjej!

Carl Henric är världens duktigaste kille som har slutat med blöjor, pratar både engelska och svenska (och lite blandat) och doppar huvudet i poolen och leker fint med sina vänner. Han har börjat på "sport for kids" med Coach Will på fredagar och han ska snart börja med simlektioner.

Han är även en riktigt taskig storebror. No kidding, Elise får en spark, en knuff eller ett slag säkert tio gånger om dagen. Axel är lite mer skonad men även han får sin beskärda del, så det jobbar vi mycket med nu. Varje kväll när han ska sova säger han. "Inte sparka Elise. No pushing!" Och varje morgon börjar det om igen. Till hans försvar så är det inte alltid av illvilja utan ibland är det bara lite mycket entusiasm och han älskar verkligen sina syskon men som jag längtar tills att denna fas är över!

Och hur går det med sömnen då?
Jo, tack! Det går bättre än man hade kunnat hoppas och både Axel och Elise är klart bättre sovare än sin storebror. Axel är vår lysande stjärna när det kommer till sömn. Han sover oftast hela natten med kanske bara ett eller två stoppa-in-nappen-uppvak. Elise vaknar lite fler gånger men är ändå rätt stabil. CHs sömn går i perioder (sedan jul har det hänt att han har sovit genom natten) men oftast vaknar han upp. På senaste tid har han kommit in till oss mitt i natten vilket funkar rätt bra. Så hade det inte varit för förkylningar, övertrötthet, tänder och allt annat som stör sömnen för barnen så hade vi nog sovit rätt skapligt nu. Ge oss två månader till!

Det var allt för denna gång men jag ska försöka återkomma snart igen.
Ciao!

Få tiden att stå stilla.

Idag var jag hos läkaren med de minsta Trollen. Allting såg fin-fint ut och de fick Mycket Väl Godkänt!

Elise var 62 cm och vägde 6430 medan Axel har dragit ifrån med sina 64 cm och 7540 (!) gram. 

Hursomhelst, när jag var hos läkaren så sa en sköterska "Visst önskar man att tiden kunde stå stilla så att de inte växer mer nu." "Jooo" svarade jag men ville egentligen skrika ut "Hell no!" 

Varför, undrar vän av ordning. Alla våra barn är helt fantastiska och underbara och charmiga och söta och goa och mysiga och pussiga och snuttiga och allt annat som man bara kan önska sig. 

Men: JAG. ÄR. SÅ. TRÖTT! Alltså sovtrött. Jag fantiserar om att krypa ner i deras bilbarnsstolar och få sova. Jag avundas fyllegubbar som får sova ruset av sig ifred. Jag längtar efter att få blunda i trettio sekunder. Och under tiden knarkar jag kaffe och trycker i mig allt sött som jag kan hitta i köket. Det är nämligen så här att våra barn har en telepatisk förmåga. Och det konstiga är att det är inte bara Axel och Elise som har den, utan Carl Henric också! 

Detta innebär vissa problem. Till exempel så innebär det att när den ena slutar skrika så sätter nästa igång. På sekunden. Utan fördröjning. Detsamma gäller på nätterna. Första lång-passet tog Carl Henric. Han höll på att driva oss till vansinne i veckor med sitt uppvaknande och vägran att somna om. Natt efter natt vaknade han, medan syskonen sov någorlunda bra. När han så smått började lugna sig (missförstå mig inte nu, han vaknar fortfarande två gånger per natt men somnar i alla fall om relativt lätt). Då satte Axel igång. Efter att han hade ätit på natten var det omöjligt att få honom att somna om. Vi kunde gå upp 10 gånger och stoppa om honom, trycka in nappen och klappa rumpa. 

Men så i förrgår natt hände något.Vi lät helt enkelt bli att mata honom och sanna mina ord så behövde vi bara klappa rumpa en eller två gånger innan han somnade om igen. Lyckan hade varit total om han inte hade telepaterat till syrran. "Hörru, du har ju sovit varje natt i fyra månader nu. Kan inte du ta över lite och trötta ut mamma och pappa? Dra ditt strå till stacken lixom."

Och syrran lydde. Halv fyra vaknar fröken numera och tycker att nu är det play-time fram till halv sju. Då somnar hon snällt om. Tack älskling! Tack så förbannat mycket. 

Men den cyniska säger, att den enda sanna glädjen är skadeglädje och idag mötte jag en familj där det skiljer 14 månader mellan den äldsta och deras tvillingar. Moahahahaha!!!!

  

  

Vår alldeles egna drama King!

Igår när jag var i köket och gjorde kaffe kom Carl Henric inspringande. 

"Oh no, what happened?" 

"Vad är det Carl Henric?"

"Mommy, what happened!!" Fortsätter han medan han drar med mig ut i vardagsrummet. På golvet ser jag två små, små vattenpölar. 

"Carl kissat!" säger han stolt. 

I lördags tog hela familjen en liten tur China Town. På tunnelbanan hem försökte jag få Carl Henric att sitta still. 

"Help, help!!!" skriker sonen för kung och fosterland, varpå hela tunnelbanevagnen tror att jag kidnappar ett barn.

Häromnatten när Per skulle lägga Carl Henric förklarade CH sin kärlek. 

"God natt pappa.... älskling!"

Sjukdomar i alla dess former

Ja, så kan man sammanfatta den senaste tiden. Vår barnläkare måste tro att jag är förälskad i honom (vilket jag i och för sig nästan blir när han lugnt och sansat berättar att mina barn mår ganska bra trots allt).

Hursomhelst så här har det sett ut:

29/8 till läkaren med Carl Henric som hade otäcka utslag runt munnen. Diagnos: någon form av bakterie. Svinkoppor?
30/8 till läkaren med mig själv eftersom jag mådde riktigt skrutt. Diagnos: halsfluss
31/8 till läkaren med Axel på grund av hög feber. Diagnos: ingen alls.
3/9 till läkaren med Axel på grund av konstiga blåsor på fingrarna. Diagnos: virus (förklarar även febern)
5/9 Carl Henric vaknar upp och kan inte gå på sin fot! Han kan stödja men inte gå. Vi får väl ta oss till läkaren. Jag måste bara samla kraft först.

De senaste två nätterna har herrn i huset varit i Bangkok med jobbet. Jag bävade för nätterna men det har faktiskt gått långt över förväntan. Medalj till mig och barnen!

Axel och Elise tre månader!

Grattis våra små gryn! Tänk att ni redan är tre månader gamla. Det känns som att ni har varit med oss mycket längre men samtidigt så har ju tiden gått så fort (och nej, jag börjar inte närma 70-års åldern, jag är bara en gammal vis själ).

Hursomhelst så är det väldigt roligt att följa er. Du, Axel är en väldigt glad liten kille. Hur trött och ledsen du än är så kan man alltid lura dig till att skratta. Men lika mycket som du älskar när man pratar med dig och får dig att skratta, lika mycket avskyr du när man går ifrån dig. Du vill ha uppmärksamhet hela tiden! (Undrar just vem du har fått det ifrån?). Du hörs och syns mycket men du blir sällan så där otröstligt ledsen. Du har storlek 62 nu och har redan hoppat upp till medium blöjor.

Elise, du är en väldigt nöjd liten tjej och du har ingenting emot att ligga och filosofera för dig själv lite då och då. Det går lättare och lättare att locka fram leenden från dig också och det är verkligen de sötaste av leenden du bjuder på. När du blir arg så blir du däremot riktigt arg!! Helt otröstlig blir du och vi får ta till alla våra knep för att få dig glad igen. Du har storlek 56 och är ganska mycket lättare än din bror. På måndag ska vi till läkaren så då vet jag hur mycket ni väger.

Ni sover otroligt bra på nätterna! Vi lägger er vid sju och sedan matar vi er i sömnen vid halv elva. Efter det sover ni till tre-tiden då ni får nästa flaska och efter det sover ni till morgonen.

Vi är väldigt stolta över er båda två och vi älskar er oändligt!

Pinjemun

Igår fick jag en så fruktansvärt besk smak i munnen. Hur jag än gjorde så försvann den inte. När jag var uppe och matade Axel och Elise mitt i natten var det så vedervärdigt att jag var tvungen att sätta mig vid google. Ganska snart fick jag läsa om något som kallas "pinjemun" som kommer (som namnet föreslår) från att man har ätit pinjenötter och uppstår en till tre dagar efter att man har ätit de små nöttern/kärnorna/fröna(???)

Detta stämde exakt in på mig eftersom jag i fredagskväll åt en rätt med just pinjenötter. Men nu kommer den konstiga biten. Både Per, Haydee och Carl Henric åt exakt samma sak som jag men det är bara jag som är drabbad. (Tja, eller vem vet, kanske att CH är det också?). Men enligt diverse bloggar så vkan man vara olika känslig (surprise att jag var den känsliga). De lärda tvistar om huruvida man bara får det av kinesiska pinjenötter eller om det snarare har att göra med att en nöt är dålig men det verkar mest troligt att det är från de kinesiska och att det då har blandats i någon nöt som liknar pinjenöten men inte egentligen är det.

Den goda nytheten? Jag är inte sjuk och jag har inte inbillat mig. Den dåliga: det kan hålla i sig i två veckor!! Jag lovar er en sak: inga pinjenötter i världen kommer att passera dessa läppar för den beska smaken är fullständigt vedervärdig.

Att uttrycka sig.

Det har väldigt länge varit "oh dear" här hemma och på senare tid har det lagts till ett "happened?" Men  denna tidiga morgon när jag halvsov, halvlekte (ja, alla småbarnsföräldrar känner igen sig. Fenomenet när man girigt försöker få ihop sina timmars sömn genom att multi-taska det vill säga sova samtidigt som man för husfridens skull, underhåller de kortare personerna i familjen)

Anyway, mitt under detta komplicerade fenomen så hör jag sonen säga "Oh my God, happened?" Lill-gammal någon?