Jag fick en stilla undran om jag har slutat blogga. Mja, det skulle man ju kunna tro eftersom jag aldrig gör det längre… Men svaret är nej. jag bara pausar lite. (Tack för sparken i rumpan Caroline).
Lustigt nog har vi varit hos läkaren idag igen. (Precis som i senaste inlägget). Denna gång var fröken 73,5 cm och hela 9,5 kg och lille herrn 75,5 cm och 10,5 kg. Väldigt välmående barn med andra ord. Om jag hade fått en dollar för varje gång någon säger "Hur kan du som är så liten fått så stora barn?" så hade jag varit en välbärgad kvinna.
De två små trollen kryper båda två nu. De är så otroligt mysiga med sina två små tänder och sina nästan kala huvuden och ett ständigt leende i deras runda små ansikten. Man vill bara äta upp dem. Axel älskar fortfarande att åka vagn och vissa stunder håller han upp båda armarna i luften och låtsas att det är en berg-och-dalbana. Bedårande! Elise är den aktivaste av alla våra barn. Hon är överallt och snabb som en liten iller. Hon och Carl Henric är ständigt i luven på varandra och när hon blir arg på honom så väser hon som en katt. Man sätter sig inte på vår tuffa lilla tjej!
Carl Henric är världens duktigaste kille som har slutat med blöjor, pratar både engelska och svenska (och lite blandat) och doppar huvudet i poolen och leker fint med sina vänner. Han har börjat på "sport for kids" med Coach Will på fredagar och han ska snart börja med simlektioner.
Han är även en riktigt taskig storebror. No kidding, Elise får en spark, en knuff eller ett slag säkert tio gånger om dagen. Axel är lite mer skonad men även han får sin beskärda del, så det jobbar vi mycket med nu. Varje kväll när han ska sova säger han. "Inte sparka Elise. No pushing!" Och varje morgon börjar det om igen. Till hans försvar så är det inte alltid av illvilja utan ibland är det bara lite mycket entusiasm och han älskar verkligen sina syskon men som jag längtar tills att denna fas är över!
Och hur går det med sömnen då?
Jo, tack! Det går bättre än man hade kunnat hoppas och både Axel och Elise är klart bättre sovare än sin storebror. Axel är vår lysande stjärna när det kommer till sömn. Han sover oftast hela natten med kanske bara ett eller två stoppa-in-nappen-uppvak. Elise vaknar lite fler gånger men är ändå rätt stabil. CHs sömn går i perioder (sedan jul har det hänt att han har sovit genom natten) men oftast vaknar han upp. På senaste tid har han kommit in till oss mitt i natten vilket funkar rätt bra. Så hade det inte varit för förkylningar, övertrötthet, tänder och allt annat som stör sömnen för barnen så hade vi nog sovit rätt skapligt nu. Ge oss två månader till!
Det var allt för denna gång men jag ska försöka återkomma snart igen.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar