Få tiden att stå stilla.

Idag var jag hos läkaren med de minsta Trollen. Allting såg fin-fint ut och de fick Mycket Väl Godkänt!

Elise var 62 cm och vägde 6430 medan Axel har dragit ifrån med sina 64 cm och 7540 (!) gram. 

Hursomhelst, när jag var hos läkaren så sa en sköterska "Visst önskar man att tiden kunde stå stilla så att de inte växer mer nu." "Jooo" svarade jag men ville egentligen skrika ut "Hell no!" 

Varför, undrar vän av ordning. Alla våra barn är helt fantastiska och underbara och charmiga och söta och goa och mysiga och pussiga och snuttiga och allt annat som man bara kan önska sig. 

Men: JAG. ÄR. SÅ. TRÖTT! Alltså sovtrött. Jag fantiserar om att krypa ner i deras bilbarnsstolar och få sova. Jag avundas fyllegubbar som får sova ruset av sig ifred. Jag längtar efter att få blunda i trettio sekunder. Och under tiden knarkar jag kaffe och trycker i mig allt sött som jag kan hitta i köket. Det är nämligen så här att våra barn har en telepatisk förmåga. Och det konstiga är att det är inte bara Axel och Elise som har den, utan Carl Henric också! 

Detta innebär vissa problem. Till exempel så innebär det att när den ena slutar skrika så sätter nästa igång. På sekunden. Utan fördröjning. Detsamma gäller på nätterna. Första lång-passet tog Carl Henric. Han höll på att driva oss till vansinne i veckor med sitt uppvaknande och vägran att somna om. Natt efter natt vaknade han, medan syskonen sov någorlunda bra. När han så smått började lugna sig (missförstå mig inte nu, han vaknar fortfarande två gånger per natt men somnar i alla fall om relativt lätt). Då satte Axel igång. Efter att han hade ätit på natten var det omöjligt att få honom att somna om. Vi kunde gå upp 10 gånger och stoppa om honom, trycka in nappen och klappa rumpa. 

Men så i förrgår natt hände något.Vi lät helt enkelt bli att mata honom och sanna mina ord så behövde vi bara klappa rumpa en eller två gånger innan han somnade om igen. Lyckan hade varit total om han inte hade telepaterat till syrran. "Hörru, du har ju sovit varje natt i fyra månader nu. Kan inte du ta över lite och trötta ut mamma och pappa? Dra ditt strå till stacken lixom."

Och syrran lydde. Halv fyra vaknar fröken numera och tycker att nu är det play-time fram till halv sju. Då somnar hon snällt om. Tack älskling! Tack så förbannat mycket. 

Men den cyniska säger, att den enda sanna glädjen är skadeglädje och idag mötte jag en familj där det skiljer 14 månader mellan den äldsta och deras tvillingar. Moahahahaha!!!!