Helt ärligt. Om du någonsin funderat på att resa över halva jorden med en snart två-åring och två fyra veckors bebisar så har jag bara en sak att säga. Gör det inte. Asså på riktigt.
Det började med att det var ett misstag på Elises tillfälliga pass vilket innebar att vi knappt kom ut ur landet. När det var fixat så fick vi promenera bort till en fullsmockad gate. Vi kände redan folks blickar... det var även en och annan som fällde kommentarer i form av "Good Luck" och "Wow, very brave" och "Have fun". Om vi sammanfattar resan så kan man säga att vi var båda upptagna med varsin bebis i famnen och Carl Henric kunde inte sova, ville inte sitta still och hatade säkerhetsbältet. Det var kaos! När vi gick av planet så verkade Carl Henric full på grund av trötthet och vi kände oss ungefär likadana. Illa. På vägen tillbaka var vi förberedda på det värsta och då gick det givetvis bättre. Det var ett dagsflyg så vi slapp hålla CH tyst och dessutom gav jag bort Axel till en urtrevlig svensk fyrabarnsmamma när vi skulle landa så att jag kunde koncentrera mig på vår (igen) övertrötta tvååring.
Ps. Fyrabarnsmamman hade vuxna barn så det var inte så illa som det låter... att jag lät henne ta sig an en till.
 |
| En förväntansfull kille på Changi |
 |
| Elise på Changi |
 |
| Axel på Changi |
 |
| CH på Frankfurts flygplats när vi äntligen fick honom att sova i en lånad vagn |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar