Vecka 29!

8 veckor kvar tills Dr. Yap har lovat att plocka ut tvillingarna i vecka 37+0. Han har visserligen sagt att om jag tar mig till vecka 36 plockar han dem när jag vill men jag har valt att inte lyssna på det örat för jag tror det är bättre att de får stanna minst en vecka till.

Så här mår jag nu:

Egentligen bra. Det är det vi utgår från. Ingen foglossning (tack gode Gud!), ingen halsbränna (!), inte speciellt mycket svullna fötter och fingrar OCH jag sover bra på nätterna!! Med tanke på att jag nu har en mage som är lika stor som den var sista dagarna med CH så får vi nog konstatera att detta är sjukt bra jobbat av kroppen.

Däremot så har jag galet mycket restless legs (men magnesium har blivit min bästa vän och gör att jag nu inte har så stora problem med det, tack moster Karin!) Jag känner mig tung, är väldigt trött i ryggen och jag har mycket svårt att hantera värmen just nu. Vissa dagar har jag galet mycket sammandragningar som gör det jobbigt att andas. Men så länge jag bara får vila så funkar det långt över förväntan! Det jobbigaste är nog faktiskt det psykologiska att det känns som att jag borde vara i mål snart men vet om att det fortfarande (förhoppningsvis) är en bit kvar.

Carl Henric börjar så smått greppa att det handlar om bebis. Så fort han ser en bebis så visar han först sin mage och sen helst min också. Han pekar på magen och säger bebis.

Vi har fått klart det mesta nu. Vagnen är monterad (efter en och annan svordom från herr B.) Maxi cosis är tvättade och vi har bytt överdrag. De minsta bebiskläderna är tvättade och i eftermiddag, när vi får leveransen av matvaror, så får vi också de första paketen blöjor i storlek nyfödd. Jag börjar längta efter bebisarna nu (inte bara efter att slippa vara gravid) men det är lustigt så mycket mer medvetna vi är om hur första tiden kommer bli än vad vi var med Carl Henric. Men medvetenheten känns bra faktiskt.