När jag var gravid med Carl Henric så upplevde jag att jag sov förfärligt dåligt i slutet. Antagligen gjorde jag det också för jag hade lite ont, fick springa på toaletten i tid och otid, fick kramp i benen etc. etc. Den här gången upplever jag att jag sover fantastiskt gott! Skillnaden? Jag skulle tro att det har väldigt mycket att göra med att jag är van. För givetvis går jag på toaletten minst fyra gånger per natt, har både kramp i benen och restless legs och dessutom en liten kille som vaknar då och då (inte för att jag gör något åt det utan min superhjälte till make skuttar ur sängen innan jag ens har hunnit reagera). Jag är så van vid att inte sova så nu tycker jag att jag har en fantastisk natt om jag bara behöver vakna och slipper ligga vaken någonting. Ganska magiskt hur ens psyke fungerar....
Dessutom så har faktiskt CH blivit grymt mycket bättre på att sova! Han sover titt som tätt natten igenom (sedan två veckor tillbaka) vilket inte har hänt mer en någon enstaka gång tidigare. Så jag ser ljuset i tunneln. Om två år borde även tvillingarna göra det då och då i alla fall. Och vad är väl två år till på det stora hela? (Japp, ska nog gå och kolla min hormonhalt... känns som att jag är lite väl positiv).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar