Mamma hjärtat blöder!

Sonen är på dagis. Jag är hemma. Han gråter och jag gråter. Mitt lilla, lilla fjun så smärtsamt det är när han sträcker sig efter mig och ropar mamma, mamma i en desperat ton med stora tårar rullandes ned för kinderna. Så gärna jag skulle vilja ge upp och säga: klart du ska vara hemma hos mamma! Men så tänker jag på hur hemskt tråkigt det kommer att vara för honom här hemma när tvillingarna kommer och hur jag absolut inte vill tvinga iväg honom till dagis när de är nykläckta och redan tar så mycket ifrån honom (i början) så då biter jag ihop och hoppas att det snart blir bättre. Enligt fröken blir det lite bättre för var dag så jag får lita på det. Men inte är det lätt inte. Till råga på allt så slutade vår helper idag. Hon har varit med oss sedan CH föddes och även om det var mitt beslut att inte behålla henne så kändes det smärtsamt när hon åkte. På måndag välkomnar vi den nya. Det blir bra.

För övrigt så sa Carl Henric sin första tre sats mening idag!! (Han skippar det där med pappa, lampa, blomma och annat trivialt!) Mu ä dä! Sa han och pekade på TV:n. Mamma Mu är en riktigt favorit i det Bengtssonska hushållet CH tittar och jag och Per gnolar på sångerna. Hela dagarna. Gnolandet alltså. Inte tittandet. Tack och lov.