Kennedy fascination eller Kennedy tjusning

Bild lånad från Piratförlaget AB

Jo, i julklapp fick jag en bok som heter "Vi tolererar inga förlorare" av Britt-Marie Mattsson. Den handlar, som titeln så tydligt förklarar, om familjen Kennedy (min blogg-titel alltså, inte bokens). Jag satte tänderna i den så fort jag bara kunde och nu kan jag helt enkelt inte lägga ned den.

Jag har alltid fascinerats av familjen Kennedy och av deras framgång och olyckor. Man kan också säga att jag har tjusats av dem. I alla fall om man ska tro översättningen från engelska. Jag visste nämligen inte helt hur fascination stavas och då googlade jag upp det, min vana trogen. Tydligen hade jag skrivit med en engelsk stavning (är det skillnad?) för jag hamnade på en engelsk-svensk översättningssida och där stod det att fascination kunde översättas med tjusning. Alltså tjusas jag av familjen Kennedy.

Anyway, det var helt utanför ämnet. Tillbaka till boken. Jo, den är så in i bänken intressant att jag alltså inte kan släppa den. Det gör med andra ord ingenting att Per är ute och äter med kollegor ikväll och att Carl Henric somnade klockan 18:40. Ingenting alls. Kan det även vara boken som är anledningen till att Carl Henric sover så bra på dagarna nuförtiden? Det vill säga jag är så uppslukad av min bok att jag inte hör hans protester när jag lägger ned honom i sin spjälsäng. Så måste det vara. Då får jag nog skriva ett tackbrev till Britt-Marie Mattsson för i sex månader har jag slitit mitt hår för att få den ungen att ta en lur på dagen. Tack Britt-Marie och tack förtjusande Kennedys.

Ps. Jag vet fortfarande inte om jag har stavat fascination rätt eller vilket språk jag har skrivit det på. Någon?