All by our lonesome!

Så var första natten själva avklarade. Det vill säga första natten som jag och Carl Henric skulle klara oss utan Per. Och det gick!! Visserligen var mitt första mål med kvällen att gossen skulle somna själv i sin säng (han somnade på mitt bröst). Och mitt andra mål var att vi skulle ta en lång härlig sovmorgon (han vaknade tidigare än någonsin). Men på det stora hela har det gått alldeles förträffligt och vi är vid gott humör båda två. Därmed INTE sagt att det är ok att resa bort alltför ofta utan oss. Nix, så fort vi får Carl Henrics pass så vill vi allt följa med. Passet förresten förtjänar nästan ett eget inlägg men risken är att jag blir alldeles för bitter och det är inte klädsamt. Det räcker med att säga att det tar 7 veckor för skatteverket i Sverige att trycka in 6 st siffror i en dator vilket har lett till att vi har fått skippa två resor. (Ok, jag erkänner. Det där lät lite som att det kanske inte alls är så synd om oss...Hur gick det till?!? )