Första sjukdomen -check!

Söt när jag sover!

Nu har det gått hela 18 dagar sedan Pyret föddes. Det är hur mysigt som helst att ha honom hos oss och det är märkligt hur fort man vänjer sig! Hur såg våra liv ut innan han kom? Jag börjar redan vänja mig vid hans ljud så till den milda grad att jag sover som en stock om nätterna. I natt fick Per till och med puffa på mig när han vaknade och ville ha mat. Är det verkligen ett bra tecken? De två första veckorna var dock ganska tuffa. Det började med att vi fick problem med amningen och vår lille-man fullkomligt slaktade mina bröstvårtor. Detta ledde, inte helt otippat, till en infektion med feber och frossa som fick botas med antibiotika. När jag var som sjukast så upptäckte vi att Carl Henric också hade åkt på något illavarslande för hans lilla näsa var så täppt. Så en dag var vi hos läkaren tre gånger och jag grät som en fontän över min egen svaghet och min lille sons sjukdom. Det visade sig att han hade fått en bakterie som heter "straphylococcus aureus" och som är relativt vanlig. I Sverige brukar man inte ge dem antibiotika för detta men på grund av klimatet som gör att bakterier sprider sig snabbare så har vi fått det. Detta gör förstås att hans lilla mage inte är helt glad. Det är ju aldrig nyttigt när så små småttingar blir sjuka så vi har fått bevaka honom noga så att han inte får feber eller vägrar äta... Jag tog givetvis det på allvar och tog tempen en gång i kvarten och varje gång han åt kortare än 25 minuter så gjorde jag mig redo att åka till sjukhuset. Tur att Per, mamma och pappa var lite lugnare. för egentligen har han mått ganska bra hela tiden. Anway, så kan jag så här i efterhand intyga att han INTE tappade aptiten. Och mycket riktigt, när vi var tillbaka till läkaren så hade han gått upp och vägde 3570 g (i måndags) så han börjar bli en stor kille. Amningen är fortfarande ett halvmörkt kapitel som vi helst inte pratar om (eller jo, det är nog det ENDA jag pratar om med alla som vill lyssna) men det går hyfsat åt rätt håll i alla fall.

Bevis på att jag äter ordentligt, se så lång jag är!!

För övrigt rullar allt på som vanligt! Per är tillbaka på jobbet, mer eller mindre koncentrerad. Mamma och pappa ägnar sig mest åt Carl Henric men emellanåt hinner de med en fem minuters avstickare för att se något annat. (Just i denna stund är de på Arab Street och köper tyger). Nästa vecka har de fått lov att åka till HCMC i Vietnam över ett par dagar och vila upp sig från barnbarnet(s mamma).

"Nu-börjar-jag-vakna-minen" Inta amningsposition, mamma för om en minut är jag ARG!

Söt som socker!

Världens finaste små tossor, virkade av underbaraste Sophia!!

Posar lite för att mamma ska bli glad...

Gottegrisen!

Chillar lite

Stay tuned! För så fort gossebarnet vaknar ska jag fota honom på den underbara quilten som Helena har sytt till honom!