Kan man verkligen ha för många kreditkort?

I Singapore är kreditkort väldigt viktigt. Vart man än går så ser man små skyltar som visar vilket kreditkort som just den affären rekommenderar. Detta genom att man får rabatt om man handlar, eller att man får stå i en egen VIP-kö, eller andra små godbitar som förgyller vardagen. Eftersom alla affärer, restauranger, biografer rekommenderar olika så kan det ibland vara lite frestande att skaffa FÖR många kreditkort.

Detta hände givetvis inte oss. Nej då, vi behöver verkligen ha ett Amex, ett DBS kreditkort och ett UOB Infinte kort förutom det Luxemburgska Fortis kortet, våra svenska och givetvis två betalkort. Helt nödvändigt! Men nu har jag personligen fått erfara ett av kreditkortens många baksidor (för det finns sådana). Häromdagen fick vi hem en riktigt mastig räkning på vårt UOB kort. Inga problem tänkte jag och vandrade iväg till banken för att betala i en bankomat (ja, man kan göra så här med VISSA räkningar). Men givetvis kunde jag inte betala en UOB räkning i en DBS bankomat utan jag fick snällt traska till en annan slags "bank-neutral" automat för att betala räkningen. När jag var nästan klar så avbröts plötsligt transaktionen med det irriterande meddelandet att jag inte kunde betala en räkning som översteg 2000 Singapore Dollar. Nähäpp. Jag gick tillbaka till banken för att höra hur jag då skulle bära mig åt. Det vänliga svar jag fick var att jag var tvungen att ta ut pengar i cash på DBS och sedan vandra över till UOB (kreditkortsräkningens bank), ställa mig i kö för att sedan betala räkningen. Nonsens, sa jag och insisterade vänligt men bestämt att det måste väl ändå gå att betala på internet?!?! "Internet cannot" blev svaret följt av en huvudskakning. Så det var bara att ta ut mina pengar och med raska och något osäkra steg vandra kors och tvärs över hela köpcentret (Singapores största) innan jag kunde betala räkningen.

Slutet gott, allting gott men nu bojkottar jag alla kreditkort (förutom ett såklart) så att jag slipper göra det här varje månad fem gånger om... Jag har ju trots allt bättre saker att göra med min tid, som till exempel att underhålla er, kära läsare.


Korten på bilden är inte tjejens som har skrvit brevet





Om det är någon som undrar hur det gick med min träningsvärk så kan jag meddela att ena sidan av ryggen har svullnat upp till det dubbla och att tanten i mig än en gång har kommit fram. Denna gång i form av att jag går som en 90-åring. Nu är det snart slutgiltigt bevisat: min sköra kropp klarar inte ansträning.