Ja, irritation börjar inte ens beskriva det jag kände på bussen hem från dagis i sällskap av unge herr B. idag. Han var vansinnig och kastade sig fram och tillbaka. Skallade mig och slogs och skrek och rev och var så till den milda grad ohanterlig att jag seriöst började fundera på vad som var fel. Felet var givetvis det klassiska. Han var övertrött. De firade Chinese New Year på dagis idag och det var mycket stohej och många barn så stackars lille CH var helt färdig när jag hämtade honom. Väl hemma slängde jag i honom lite spagetti och köttfärssås och sedan bums i säng. Och nu sover han gott och förhoppningsvis länge... Pust! Medan han sover har jag passat på att kika på de teckningar vi har fått hem från dagis idag. I "art craft väskan" låg 5 teckningar målade av självaste master Carl med en liten beskrivning om vad syftet var med teckningen eller pysslet är och vad just Carl Henric har lärt sig.
Ett exempel var "This little piggy" där CH har målat rött på en tallrik och fått hjälp att fästa öron, nos och svans (tror jag att det ska vara). Det barnen skulle lära sig var att säga "pig" och att peka på sin näsa. Carl Henric har under denna lektion sagt: Oston (klasskamraten Bostons namn) brrrmmm, there (antagligen har han sagt där) och ig. Vår lille store kille. Tänk att han lär sig så mycket. Jo, och det jag skulle sammanfatta med var att himmel vad snabbt man glömmer irritationen när man får känna stoltheten istället. Inte mig emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar