Hände det. Dagen då Carl Henric var nöjd på dagis. Han grät i starka 30 minuter efter att jag hade lämnat honom men efter det gav han snutte, napp och Alfons till fröken och deltog i leken med de andra barnen. Dessutom så var det en annan liten pojke som var ledsen och då satte sig Carl Henric bredvid honom och klappade honom på armen och erbjöd honom Alfons. Det är mammas pojk det.
Under eftermiddagen övade vi på att sjunga för farmor som fyllde år igår! Jag sjöng, CH dansade och sedan hurrade vi tillsammans och avslutade med en fanfar. Det enda tråkiga med dagen var att Carl Henrics kompis William två och ett halvt försvann vid poolen. Lyckligtvis kom han till rätta efter bara några minuter men det var långa minuter som gjorde alla oss vuxna rejält skakiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar