Carl Henric gör det i alla fall. Han låter uh-huh högt och ofta. Vi har länge funderat på vad det är han sysslar med innan vi idag insåg att det är hissen som låter så när den kommer till vår våning. En liten tröst till alla er som undrar hur denna betong-uppväxt ska påverka honom är att han kan härma en hund och en apa. Jo, och så kan han härma mig när jag sjunger men det är INTE vackert.
Idag har han varit på kalas hos lilla Myla som fyllde två. Kompisen Max och Carl Henric kände lite på varandras muskler i form av att fightas om det lilla leksakshuset som Mylas föräldrar hade placerat i function room där kalasets hölls. Max ville inte att CH skulle öppna dörren och CH ville...? Just det: öppna dörren. Det slutade givetvis med en förfärlig massa tårar från bådas sida. Tänk att han redan har börjat bråka med andra barn vår lille son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar