Framsteg

Nu börjar jag snart bli trött på mig själv och mitt "oj-vad-han-växer-tjat". Men det är alldeles sant! Han bara utvecklas stup i kvarten och jag hinner inte med. I onsdags började vi så smått med smakisar. Då fick han några ynka korn potatis utspätt i en himla massa bröstmjölk. CH tittade mest på mig och undrade: varför äter jag mjölken med sked och vad är det för konstig bismak? Igår var jag lite mer vågad och gav honom potatis lite uppmjukat av mjölken. Maten åkte givetvis in och ut ur munnen ett par varv men han verkade inte ha något direkt emot det. Efter att han har fått smaka potatis sitter han nu och tittar med stora ögon när jag äter och varje gång jag stoppar in en tugga så ler han sitt bredaste leende. Han sitter i sin barnstol som att han inte har gjort något annat och han tycker verkligen om den. Mer saker: han vänder sig från mage till rygg utan några som helst problem men det har han gjort ett tag nu. Åt andra hållet är det dock svårare och då kommer han bara halvvägs. Han snurrar när han ligger på mage det vill säga om jag lägger honom med huvudet mot fönstret så dröjer det bara ett litet tag så ligger han med fötterna mot samma fönster. Igår testade jag att sätta honom upp och då satt han faktiskt i några ynka sekunder. Det bästa han vet är att gå. Eller gå och gå. Han har inte riktigt fattat att man ska flytta fötterna och givetvis måste man hålla honom under armarna men det är såå spännande! Enda nackdelen med alla dessa cirkuskonster är att bara ligga ned på golvet går fet-bort nu. Här ska det sittas eller rullas eller gå. Busy times för mamman med andra ord!

Lite skeptisk men det är ganska gott i alla fall

Knasiga proportioner men jag hade inte så många sekunder på mig...

På sin fallsäkra matta i matchande kläder

Vår fis