Så var den lille parveln döpt. Namnen han fick var Carl Henric Per. Samtidigt döptes även kusinen Theo. Båda killarna var så duktiga och tappra och den enda som bröt ihop i tårar var Carl Henrics blödiga mamma. Jajamensan. Och inte var det någon fin liten tår utan jag fick riktigt hulka mig igenom den dikt som jag läste upp för min son. Det var ju bara så underbart att både jag och Per och Daniel och Jennica stod där med sådana underbara barn och att hela kyrkan var fylld med släktingar som alla hade ansträngt sig så för att komma och träffa dem.
 |
| Dopgossarna med sina gudmödrar (vill dock tillägga att även jag är gudmor åt Theo) |
 |
| Kapellet där dopet gick av stapeln |
 |
| Hela sällskapet |
Kalaset efteråt blev riktigt lyckat (no thanks to me...) utan mamma och pappa hade ordnat hur fint som helst med middag och sittplats till närmare 50 personer! Helt fantastiskt tycker vi som bara behövde glida in och njuta.
 |
| CH med morfar och faster/Gudmor i förgrunden |
 |
| CH chillar i biblioteket tillsammans med kusin Mina |
Bilder kommer jättesnart men det finns tydliga begränsningar i vad lillen tål och nu börjar han bli arg över att inte få någon uppmärksamhet... Att då ta fram kameran och börja flytta över bilder känns overkill. Stanna kvar för att få läsa om den hårresande hemfärden! Nu ringer mat och sovklockan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar