Vilken natt!

Och jag säger inte det som något positivt. Jag borde kanske anat oråd för Carl Henric sov nästan hela dagen igår men som en annars så vis kompis sa till mig: sömn föder sömn.... Well inte den här gången. Första gången han vaknade var kl 2 sedan var det 3 sedan halv fyra och sen dess var det ett enda långt "vakna-var-femte-minut-maraton". Han kissade ner hela sig själv och mig då han sov på mitt bröst (vilket jag inte ens märkte förrän efter ett tag) han bet i mitt bröst tills jag hotade med att han aldrig mer skulle få mat, han skrattade åt mig när jag bad honom sova. Skrutt-unge! Det är tur att han är söt som socker i alla fall och nu i dagsljuset är allt glömt och förlåtet (nästan i alla fall).