Han är hemma!

Så var äntligen min högt älskade make hemma igen. Klockan 22:45 igår kväll steg han innanför dörren. Han hade i och för sig bara varit borta i två dagar men på något underligt sätt har det känts som att han har varit borta i 290 dagar. Anledningen till att jag drog till med just 290 dagar var för att Per hade träffat en person som hade 290 resdagar per år!! Jag tror att han ville ta upp det som jämförelse och påvisa att jag minsann är ganska bortskämd. Men se, den gubben gick inte för rapp som jag är så påpekade jag alltså att det har känts som att han har varit borta i just 290 dagar...(vilket i sig vore lite skrämmande med tanke på att en graviditet är i snitt 280 dagar, då skulle jag haft lite att förklara...).

För en halvtimme sedan gick han dessutom till jobbet igen. Jag försökte med ett gammalt knep där jag låtsas att hans chef har ringt medan han var i duschen och sagt att han kan vara ledig idag. Men av någon konstig anledning så gick han inte på den. Rackarns.