I torsdags var jag och fikade med en kompis som skulle ha sin lilla bebis dagen innan vi. Vi hade en mycket trevlig fika och vi diskuterade förlossningar och bebisar med en entusiasm som bara höggravida kvinnor kan. När fikan var över visade det sig att min kompis behövde ta en tur till Mount Elizabeth eftersom hennes förlossning verkade starta. Givetvis följde jag med henne och för att få in lite extra dramatik så fick vi gå före hela taxikön med orden "my friend is in labor!" (Jag som är lite svag för dramatik tyckte det var hysteriskt roligt att få använda den kommentaren så det kan tänkas att den användes lite mer än nödvändigt) När vi kom fram till Mount E tittade personalen på oss och frågade lite roat "vem av er är det som ska föda?" Ok, helt befogad fråga, vi måste sett rätt roliga ut, den ena tjockare än den andra. Sedan fick hon läggas in med CTG för att hålla koll på hennes värkar och bebisens hjärtljud. Allt såg fint ut och efter en liten stund kom hennes man vilket innebar att jag tog mitt farväl.
Nu fick jag precis SMS om att natten till lördag så kom deras lilla dotter till världen och att de är hur lyckliga som helst! Jag är superglad för deras skull men nu känner jag mig ännu mer otålig... tror ni man kan sätta sig här i ett hörn och tänka ut bebisen? (Verkar betydligt smärtfriare än att föda den...) Ja,ja bara 16 dagar kvar till beräknat datum, men vem räknar egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar