Skruttunge till att skrämmas!

Idag fick jag åka in på en extra liten check-up hos läkaren. Jag har haft en del sammandragningar så läkaren vill hålla lite koll på mig. När jag som bäst låg där på britsen så fick läkaren se en liten blödning som kunde indikera på förlossning. Han trodde det bara i ca en sekund men det räckte för att jag skulle börja gasta i full panik att bebisen inte får komma nu! Per är ju i Kina! Läkaren lugnade mig snabbt och elegant då han konstaterade att det var en helt ofarlig blödning som inte hade med förlossning att göra. Han passade dock på att fråga vart i Kina Per befann sig (utifall han skulle behöva ta nästa flyg hem) och såg nöjd ut när jag berättade att han var i Peking. Läkaren gjorde ett CTG test på mig för att se hur regelbundna mina sammandragningar är och konstaterade att de inte är tillräckligt täta för att utgöra någon risk men tillräckligt för att han ville ge mig tabletter som slappnar av livmodern (? hur det nu går ihop). Han berättade att man kan få hjärtklappning av medicinen och det, mina damer och herrar, vill jag lova att jag får. Nu sitter jag här och är hur skakig som helst. Inte för att jag är nervös (nej, jag och lillen har en pakt om att han ska vänta minst 3 veckor till eller åtminstone tills pappa-Per har landat i Singan på torsdag kväll) utan för att medicinen gör att jag känner mig som en frusen hundvalp. Ja, ja, slutet gott allting gott och vi kommer nog inte se skymten av denne lille bebis förrän jag har gått över tiden tillräckligt för att de ska sätta igång mig... 


Ps. Jag hör er angående bilderna... jag väljer bara att ignorera er ett par dagar till.