Att göra något med inlevelse

Igårkväll när vi skulle sova så sa Per att jag ska få lära vår son att borsta tänderna. För en kort sekund kände jag mig lite smickrad och tänkte att han tyckte att jag har fina och väl omhändertagna tänder. Men så kom jag på att Per:
1) älskar att reta mig
2) att han redan hade retat mig för min tandborstning.
För enligt honom borstar jag tänderna med mer inlevelse än en smörsångare sjunger ballader. Jag liksom borstar och borstar och tänker på annat och stänger av världen utanför genom att blunda en stund.
Men skrattar bäst som skrattar sist... senast jag var hos tandläkaren fick jag så mycket beröm för mina välborstade tänder. Så det så. Men ok, det är riktigt pinsamt ändå.

Ps. Förhoppningsvis kommer det inga bilder den här gången, men man vet ju aldrig vad Per lyckas med.