Welcome home, Soldier!

Att resa över landsgränserna i Asien kan ibland vara en gnutta tålamodsprövande. Köerna är långa och när man väl kommer fram till mannen i passkontrollen så tittar han på en med en blick som säger att han är redo att kasta in en på Bangkok Hilton om man inte står rak i ryggen (http://en.wikipedia.org/wiki/Bangkok_Hilton).

Mitt bästa minne hittills är när vi kom till Kambodja på vår bröllopsresa. Per hade kallsvettats hela resan eftersom han inte visste om vi behövde visum för att komma in eller inte. Jag var luuuugn som en filbunke eftersom jag visste att Per aldrig skulle missa en sådan sak. Men när vi kom fram till passkontrollen så var till och med jag lite skakig i benen då vi fick stå i mitten av en cirkel där ca 15 (minus 5) personer omringade oss medan de granskade våra pass ingående. När vi sedan skulle bli fotograferade så sa en av männen SMILE med en barsk ton och började sedan skratta. Han måste ha sett skräcken i min blick och tänkt att han skulle lätta upp stämningen lite. Så hur gick det då med visumet? Jag hade rätt som vanligt. Per hade givetvis läst att man fixar visum på plats.

Men det jag skulle komma till med hela den här harangen var att när man bor i Singapore så får man ett grönt litet magiskt kort som tar en in i landet på fem röda! Häromdagen när jag såg hur den vanliga passkön ringlade längre än kinesiska muren så kände jag en viss tacksamhet över att kunna glida igenom i en VIP kö med mitt magiska kort. När jag dessutom såg skylten "Welcome Home" skrivet över min kö så kunde jag inte annat än att känna mig som en patriotisk soldat som återvände hem efter det långa kriget. Tänk att en liten skylt kan väcka sådana känslor.

Skylten på flygplatsen är inte så här skojfrisk, men skulle ni vågat fota på Singapores flygplats?