Vår telefon

Vi har en hemtelefon. Det ringer i den ganska ofta, ja åtminstone några gånger i veckan men bara en enda gång har det varit någon som vi känner. Så oftast när det ringer så svarar jag inte ens på svenska utan på engelska följt av ett: fel nummer för att sedan lägga på. Jag tror faktiskt inte att vi någonsin har ringt ut från den telefonen heller och jag kan absolut inte numret till den. Så när jag såg på räkningen att vi betalar 12 dollar extra varje månad för att kunna se vilka som har ringt fel till oss så fattade jag ett beslut att ringa telefonbolaget och avbeställa nummerpresentatören (jag hade gärna avbeställt hela telefonen men vi måste ha den på grund av internet).

Efter att ha presenterat mig och mitt telefonnummer fick jag givetvis den sedvanliga frågan om vem som står på abonnemanget. "Det gör min man" svarade jag sanningsenligt. "Kan du ange din mans hela namn samt id-nummer". Jag rabblade allt som ett rinnande vatten. Efter mycket knorrande och ännu mer tvivel så svarade damen "Ok, jag ska avbeställa det men om din man vill ha nummerpresentatör igen så kommer det att kosta honom en mindre avgift".

Jag försäkrade den vänliga damen om att jag skulle informera min man om detta.

En ganska märklig kommentar, kan man tycka. Borde inte jag (som fru i huset) kunna fatta ett ganska simpelt beslut om att jag inte vill ha nummerpresentatör på en telefon som vi inte använder utan att min man ska bli upprörd? Det låter ju som ett fullkomligt snedvridet samhälle där kvinnan minsann ska hållas på plats.

Till Singapores försvar kan jag meddela att kvinna/man inte har ett dugg med saken att göra utan det är det lilla faktum att jag är här på ett "Dependant" visum medan Per är här på ett "Employment" visum. Det innebär att ingenting får stå på mig och därmed har jag inga rättigheter till att ändra i våra abonnemang (ens mitt mobilabonnemang för det står egentligen på Per) eller säga upp TV-abonnemang eller liknande saker. I början kändes detta lite jobbigt men efter att ha pratat med en smart kompis och tillika "dependant" visum innehavare har jag nu förstått tjusningen. Hon sa att ifall man känner sig för lat för att ringa och fixa något så kan man ju bara rycka på axlarna och säga till sin man: Tyvärr, jag är på dependant visum och jag är inte betrodd att fixa så viktiga saker. Klockrent men för att klara av att göra det måste jag nog ha bott här i minst ett år...